Bull & terrier – bulldogg eller terrier..?

Länge har det tvistats om huruvida våra raser som i folkmun benämns allt från ”kamphundar” till ”bullhundar”, ”muskelhundar” eller ”bull&terrier” skulle vara bulldog eller terrier. Enligt FCI:s klassiska indelning hamnar de bland terrier, även om det enligt många andra är en självklarhet att de skulle höra till bulldoggarna. Nu har forskarteamet Parker et al. publicerat en studie som kan kasta ljus över detta, liksom över mycket annat rörande hundrasers utveckling. Här följer en sammanfattning med fokus på just bull&terrier-raserna.

 

Nya rasdata
I april 2017 släpptes nya rön som ger oss ny kunskap om rasers och hundtypers uppkomst. Forskarteamet Parker et al. utvärderade 161 raser och fann hur de utvecklats genom delning och blandning med andra, och resultatet skulle kunna tvinga klassiska rasindelningar, såsom FCI:s, att omarbetas. Parker et al. har inte bara utrönt släktskap mellan raser utan även med ungefärliga tidpunkter kunnat ange blandning mellan dem.

Forskargruppen har med hjälp av sina data kunnat skapa ett kladogram (släktträd) innehållandes 23 grupper av hundraser med nära släktskap, grupper utvecklade innan stambokföring av hundar. Man framhåller dock att släktträd i sig inte kan förklara rasernas uppkomst, eftersom blandning mellan raser ur olika grupper visat sig vara en så stor källa till diversitet. Hos 73 % av de 161 undersökta raserna fann Parker et al. spår av raser från andra grupper, dvs inslag av raser som inte har nära släktskap. Majoriteten har bara inslag av raser ur den egna gruppen eller med endast en annan ras utanför gruppen. Bara en mindre andel raser visar sig ha influenser från flertalet andra rasgrupper och forskarna drar därmed slutsatsen att raser i stort utformats av selektion inom founderpopulationen (den ursprungliga gruppen). Man antar att korsningar mellan grupper har helt enkelt gjorts för specifika syften, som för att introducera nya egenskaper eller då en population immigrerat till en ny geografisk zon.  


Tolkningar av data för bull&terrier

Bull&terrier-raserna (enligt tradition american staffordshire terrier, staffordshire bullterrier, miniatyrbullterrier, bullterrier samt flertalet andra raser som ej undersökts av Parker et al.) tillhör enligt forskningsrapporten den grupp som de benämner European Mastiff(europeiska mastiffer), tillsammans med raser som cane corso och rhodesian ridgeback (se figur 1). Gruppen europeiska mastiffer är i sig närmast den grupp som forskarna benämner Alpine(innehållandes bl a berner sennen och sankt bernhardshund) och Drover(rottweiler, svart terrier m fl).

För hundarna av bull&terrier-typ samt närstående raser visas ett ur artikeln extraherat släktträd (fig 2). Med hjälp av detta släktträd kan vi se att miniatyrbullterrier och bullterrier har ett nära släktskap, precis som fransk bulldogg och bostonterrier. På samma sätt ser vi ett nära släktskap mellan engelsk bulldogg och boxer, liksom mellan bullmastiff och mastiff. Till gruppen europeiska mastiffer räknar forskarteamet även rhodesian ridgeback med den enligt studien närstående rasen grand danois, liksom cane corso med närstående napolitansk mastiff, vilka utelämnats ur det här visade släktträdet då deras släktskap är mer avlägset. 

Forskarna nämner i sin artikel att alla undersökta bull&terrier-raser har inslag av irländska terrierraser daterat till 1860–1870, vilket skulle motsvara samtida historiska beskrivningar (Lee, 1894). Studier av utbytet mellan raser ur olika grupper visar att american staffordshire terrier har gemensamma gener med glen of imaal terrier, soft coated wheaten terrier och kerry blue terrier, i nämnd storleksordning. Staffordshire bullterrier har sitt terrierinslag i form av glen of imaal terrier, parson russell terrier samt soft coated wheaten terrier.Vidare delar american staffordshire terrier gener med bullmastiff vilket staffordshire bullterrier ej gör, som i sin tur delar en större andel gener med bullterrier samt miniatyrbullterrier än american staffordshire terrier.

Bullterrier och miniatyrbullterrier visar sig stå nära varandra, men det finns ändå olikheter. Delade gener med terrier hittar vi i form av glen of imaal terrier samt toy manchesterterrier. Den stora skillnaden finner vi i att miniatyrbullterrier delar färre gener med american staffordshire terrier än vad bullterrier gör, och att miniatyrbullterrier inte har något inslag av engelsk bulldogg, vilket bullterrier har. Bullterrier och miniatyrbullterrier visar sig också bestå av flertalet olika genetiskt särskilda grupper.

En titt på data gällande bostonterriern visar att den inte har så mycket inslag av terrier alls utan står fransk bulldogg närmast i släktträdet. Det inslag av terrier vi ser, delar den med kerry blue terrier. Fransk bulldogg däremot, visar sig ha större andel delade gener med raser ur terriergruppen än bostonterriern, med både soft coated wheaten terrier, glen of imaal terrier och kerry blue terrier i sitt genom. Dock saknar den det inslag av bullterrier samt miniatyrbullterrier som finns hos bostonterriern.

Vår engelska bulldogg visar sig även den ha terrier som ingrediens, i samma storleksordning som american staffordshire terrier. Men den delar också en stor andel med bullmastiff och boerboel. Som närmaste släkting till engelsk bulldogg står boxer. Boxern visar sig ha ett mer splittrat inslag, med genom delat med cane corso, dogue de bordeaux, boerboel men även ett inslag av sharpei utöver de irländska terrierna.   

Bull&terrier-raserna, men även bulldoggraserna (i denna sammanfattning fransk bulldogg, bostonterrier, dogue de bordeaux, engelsk bulldogg och boxer), har alla ett inslag av terrier. Störst inslag hittar vi hos staffordshire bullterrier, vilket är markant större än hos american staffordshire terrier. Engelsk bulldogg visar sig ha större inslag än de flesta av raserna, fransk bulldogg nära tre gånger större än bostonterriern, även om en summering av antalet haplotyper inte behöver ge en helt sanningsenlig summa.

Tittar vi omvänt, på terrierraserna från Irland, ser vi att utbytet av gener är, inte helt, men nästintill ömsesidigt. Kerry blue terrier, glen of imaal terrier och soft coated wheaten terrier har alla ett tydligt inslag av bull&terrier-raserna och bulldoggraserna.

 
Nya svar som ger nya frågor

Att forskarteamet fastställt att bull&terrier-raserna står närmast övriga bulldoggraser och inte terrier råder det ingen tvekan om. Gruppen europeiska mastiffer sorteras närmre Alpineoch Droveräven om ett släktträd inte är en fullständig redogörelse för rasernas uppkomst. Studien visar också att de övriga bulldoggraserna har ett storleksmässigt likvärdigt inslag av undersökta terrierraser som bull&terrier-raserna. Kanske finns det fog för att ifrågasätta uttrycket bull&terrier– även om det är en sedan länge vedertagen benämning för denna grupp av raser. Mer korrekt kanske vore att enbart kalla dem bulldoggar – eller ge gruppen ett helt annat namn. I USA används flitigt termen pitbullssom benämning för åtminstone delar av bull&terrier-gruppen, vilket är lika missvisande som att kalla alla retrievrar för labbar. Pitbull är kort och gott ett smeknamn för american pitbull terrier, men missbruket av ordet pitbull har länge gett gemene man i Sverige ett intryck av att merparten av alla korthåriga muskulösa hundar skulle vara american pit bull terrier, vilket är långt ifrån sanningen. 

Studien visar också att de irländska terrierraserna har ett lika stort inslag av bull&terrier och bulldoggraser som omvänt, vilket redan tidigare påpekats i tidigare skrifter (Walsh, 1859, även publicerat i Kamphundsboken, Westerholm & Bergh, 2014). Det är inte helt otroligt att utbytet mellan terrier och bulldogg har gett fördelar åt båda håll – terrier med ett fastare grepp och bulldoggar med smidigare kropp. 

Studien har inte begränsat sig till enbart FCI-godkända raser utan bland annat omfattat boerboel. Men det till trots finns luckor i släktträdet över europeiska mastiffer, då varken american pit bull terrier eller american bulldogg undersökts. Vidare saknas även nyare raser och raser under utveckling, såsom american bully, olde english bulldogg med flera. Eftersom american staffordshire terrier härstammar direkt från en mindre grupp av american pit bull terrier, kan american staffordshire terriern här sägas indikera även var american pit bull terrier står. Dock kan det inte bortses från att american pit bull terrier har ett vidare genom (större genetisk variation) än sin ättling american staffordshire terrier, och en del information därmed saknas om eventuella andra genetiska inslag. 

Att miniatyrbullterrier och bullterrier står varandra nära kommer knappast som någon överraskning för bulle-entusiasten. Kanske däremot att bullterrier skiljer sig genom större likheter med american staffordshire terrier och framför allt genom ett inslag av gener från engelsk bulldogg. Det i historiebeskrivningar angivna inslaget av pointer och dalmatiner i bullterriern anges inte i denna studie – kanhända är inslaget så pass litet att det inte detekterats eller angivits. Intressant är även att bullterriern och miniatyrbullterriern visar sig vara fragmenterad i olika distinkta grupper som därmed inte haft något större genetiskt utbyte av varandra. Detsamma visas hos cane corso, vars amerikanska population skiljer sig markant från den italienska, men då kan förklaras genom ett stort geografiskt avstånd. Hos raser som fortfarande linjeavlas kraftigt hade detta kanske varit mer förväntat, då det inte är fråga om geografiska barriärer. 

Terrierinslaget visar sig vara störst där det kanske inte är mest förväntat. Staffordshire bullterrier har det klart största inslaget, följt av engelsk bulldogg -  en ras som knappast förknippas med terrierpåbrå överhuvudtaget. Miniatyrbullterriern och bullterriern visar sig ha ett mindre inslag – raser som enligt vedertagna historiska beskrivningar bör ha ett större terrierpåbrå. 

Parker et al. har helt klart publicerat en intressant studie som definitivt kastat omkull en del gammal kunskap. Dock finns ännu många kunskapsluckor att fylla och det uppstår kanske ännu fler funderingar efter att ha tagit del av studiens resultat. Kan det stämma att terrierinslaget i bullterriern är så litet? Givetvis måste vi anta att det forskargruppen nått fram till stämmer, men det finns många raser som inte undersökts. Finns kanske ännu inte undersökta terrierraser med som ingrediens i de undersökta rasernas genom? Kanske har nu utdöda terrierraser liknande english white terrier bara upptagits i bulldoggraser – vilket gjort att deras genuppsättning inte sammanförts med någon av de undersökta terrierraserna? Var placeras american bulldogg i släktträdet? Kanske kan någon med djupare kunskap inom genetik studera resultaten från Parker et al. och dra fler slutsatser – eller så får vi helt enkelt invänta kommande forskning.

 
Irene Westerholm, etolog
 
 
Källor:
Lee, R. B. (1894). A history and Description of the Modern Dogs of Great Britain and Ireland. Horace Cox.
Parker, H. G., Dreger, D. L., Rimbault, M., Davis, B. W., Mullen, A. B., Carpintero-Ramirez, G., Ostrander, E. A. (2017). Genomic Analyses Reveal the Influence of Geographic Origin, Migration, and Hybridization on Modern dog Breed Development. Cell Reports, 19, 697-708.
Walsh, J. H. (1859). The Dog in health and disease, by Stonehenge. London: Longman, Geen, Longman and Roberts.
Westerholm, I., Bergh, Å. T. (2014). Kamphundsboken. Västerås: Aurells.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-